Adam Hedin

Att ständigt vara närvarande i fågelformen, eller försöka att vara det, är väldigt inspirerande och en skön livsstil. Att fåglarna är närvarande är en outtömlig energikälla.
Vad vore livet utan fåglar!? Denna förundran över att kunna flyga. Fågeln har vandrat som symbol i människans alla tider, från stenåldern tills i dag, i form av folktro, varumärken och framförallt som makt och frihetssymboler. För att inte tala om alla tecken i naturen – ahh! Första kurrande kvittret från sånglärka, att nu är våren snart här.
Mitt skapande bygger på en relation till dessa bevingade varelser, alla unika individer med olika personligheter och humor.
I Bohuslän satt jag i en gammal eka och fiskade makrill då ett gäng gråtrutar samlades runt mig. Trots att de alla var av samma art särskilde sig individerna. Jag blev varse deras olikheter i ett slags minspel där ögonen spelade stor roll. En del såg yngre och fräschare ut – och här är jag!!! – medan andra såg ut som de genomlidit sju svåra år, gamla och trötta med stora ringar under ögonen, en del med en sådan bestämd blick att jag nästan fick svårt att koncentrera mig, bligade trutar såg på mig och såg vansinnigt hungriga ut.
Just trutar innebär för mig en mångfald olika skepnader och skådespel, ibland är det som man vill skratta rakt ut inför de poser som visas upp, men oftast tar pennan överhanden och skissar ner former och rörelser de har för sej – de riktigt poserar!

Ständigt sökande…efter form och volym, linjer som fångar upp en rörelse, som övergår i måleri, grafik och skulptur.
Jag strävar inte efter detaljerna i måleriet, är mer nyfiken på mötet med själva färgen.
Skulpturerna tar en mer leksam gestaltning som både kan vara rå och fantasi fulla i sina uttryck, men ändå med ett stort allvar. Materialen varierar, allt från svets/smide trä och glas mm.
Drivkraften att skapa är stark hos mig, en ständig process och finns där näst intill hela tiden.
Jag utgår från fågelformen som för mig blir outtömlig i olika uttrycksformer.